Alla vill vi ha våra idoler. Liberala vänner vill gärna ha Margret Thatcher eller Ronald Reagan som ikoner precis som socialister vill ha Che - och på samma förenklade nivå om personernas "storhet" ligger det tyvärr.

Jag tänker inte ödsla tid på att påpeka att Thatcher benhårt stödde diktaturer och Reagan omkullkastade stabilitet och demokrati överallt i latinamerika/mellanöstern med vapenaffärer osv. Jag tänker heller inte påpeka att talibanernas maktposition och sedemera den muslimska terrorismen mycket bygger på pengar och vapen från USA - som sedan slog tillbaka i händelser som 9/11. Allt påbörjat i Reagans regi. Jag ska knappast heller gå in på hur överskattad Reagans insats för kalla krigets slut är bland nyliberaler. De får det att låta som han, bara genom att säga "bring down that wall" skulle på något sätt ha bidragit till att det skedde. Samme man som inte gjorde annat än att spänna musklerna mot Sovjet med SDI-projektet samtidigt. En charmig och vältalig skådis som såklart var betydligt mer kompetent än efterkommande två republikanska presidenter, men ändå på intet sätt bra. Och det är så otroligt skrämmande att Reagan faktiskt inte är värst.

Nej, det är bättre att vi låter en Nobelpristagare i ekonomi dissa Reagans helgon-gloria istället. Det väger tyngre. Även om det såklart på intet sätt kommer påverka de som har satt glorian på plats. Det är så med fans, de bryr sig inte om oss som inte är fans. Lika lite som de bryr sig om de tusentals offer världen över för Reagan och Thatchers styre. Ändamålen helgar medlen och det var ju trots allt bara terrorister/socialister/svartingar/latinos/muslimer som strök med. De identitetslösa folken vars död alltid kan legitimeras.

Jag kan snacka i nattmössan, men jag är ganska säker på att vi i Sverige numera har lagar som KRÄVER av dig som medborgare att du SKA ingripa om du ser misshandel.

Men beakta att du trots det inte på något sätt kan ursäktas för vad du gör vid ingripandet. Dvs om du slår någon vid ingripandet, så måste du noggrant beräkna så att du inte slår för hårt. För det kommer nämligen rättegången efteråt göra. De kommer väga och mäta och avgöra så att du inte brukat för mycket våld för situationen. Då blir DU nämligen skurken precis som den här stackars killen blev när han ingrep.

En sån här dom säger åt dig att du egentligen inte alls ska ingripa - trots att en annan lag kräver det. Och om man ingriper ska man vara noggrann så att man inte skadar den mycket stackars oskyldiga skurken.

Konsekvensen av en sån här dom är att folk kommer akta sig noga för att ingripa. Skulle jag se en främmande person angripas så får jag ju sätta mig ner ett par timmar och fundera noga hur jag ska gå tillväga först så att jag inte begår något misstag.

Helt jävla fucking absurt - men så är det. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det här landet har ingen som helst rättstrygghet. Systemet måste göras om.

Jag avskyr innerligt Skånetrafiken. De har förvisso inget lätt jobb säkert och förseningar är sånt som händer och jag kan tycka att kritiken mot dem på dessa punkter ibland är överdriven, men deras urval av personal kan knappast ursäktas lika lätt.

Det verkar ibland som det är samhällets avskräde som blir busschaufförer numera. Missförstå mig inte, jag har såklart mött suveräna chaufförer som är både supertrevliga, hjälpsamma och som kör bra. Men de blir färre och färre för varje år som går. De som är bäst är den gamla skolan, de lite äldre vithåriga svenska herrar som verkligen respekterar sitt jobb och sina kunder. Folk som begriper att de har ett service-yrke och som passar i det som handen i handsken.

Värre är det med alla dessa nya bittra invandrare som långt ifrån någonsin vare sig respekterar sitt jobb, sina kunder eller kan köra bra. De är inte lyckliga i sitt nya land. Gräset var inte ens grönt på andra sidan visade det sig. Jag förstår. Men arga bittra individer ska då knappast söka sig till serviceyrken som nödlösning. Det är typ så fel som det kan bli. Jag själv är ingen ängel, jag borde inte köra buss, så jag säger inte att jag är bättre heller. Vi är många som inte passar i serviceyrken faktiskt. Men en hel del av oss surare typer jobbar ändå inom det tydligen.

Jag har själv råkat ut eller sett massor av incidenter och även anmält en del till skånetrafiken (ja jag vet, pensionärsvarning, men varför ta skit liksom?). Man får ursäktande svar och löften om att de "ska tala med chauffören". Självklart är allt mer frågan om att få tyst på kritiken än att man verkligen gör dessa ting. Ja jag vet, det är inte skånetrafiken som anställer chaffisarna, utan dessa kommer från andra bolag. Men det kvittar för mig som kund - skånetrafiken är högsta hönset i ansvarshärvan och det är till dem man vänder sig när man vill kommunicera.

Häromdagen råkade jag ut för en händelse som gav mig ett obehag som ännu sitter i. Jag skulle resa in till insitutionen en tidig morgon, varpå jag är måttligt pigg och alert. Stiger ombord min buss, som är fyrans buss i Lund. Säger hej till chauffören, som såklart inte svarar. Av någon märklig anledning så svarar kanske bara 50% av invandrarchaffisarna på tilltal. Hyfs känner de inte till och tydligen har Skånetrafiken även misslyckats med att kräva det vid anställningsintervjun. Återigen så är det "de tar tydligen vad de kan få tag på som chaufförer" som verkar gälla.

Nåja, det viktiga var inte chaffisens otrevliga tystnad, det otrevliga var det faktum att han mumlade något till mig som jag inte kunde uppfatta, varpå han lika otydligt säger något med "två kronor". Jag får för mig att han frågar om jag har växel, resan kostar ju 17 kronor, varpå det är logiskt att han vill ha två kronor till av mig, så att han kan ge mig en femma tillbaka istället. Det har hänt förr.

Men nej, det visar sig att han bara har två kronor i växel och vill ge mig dessa istället för de tre jag ska ha i växel. Jag börjar nu vakna till och bli lite småirriterad över att en otrevlig chaufför som inte ens kan säga hej på tilltal tror att jag ska vara hygglig tillbaka och säger bestämt "nej, då får du ju ge mig en femma tillbaka istället, det är inte mitt fel att du inte har växel".

Chaffisen bara tittar på mig med en enormt hånleende och trycker ut de två kronorna till mig och säger "Det är bara en krona - sätt dig". Jag säger "öh nej, ge mig mina pengar nu!", varpå han säger något på sitt jävla språk till mig som jag uppfattar som en förolämpning. Han trycker sen femman i min hand och säger något i stil med "sätt dig + något på sitt språk".

Jag sätter mig längst bak i bussen. Plötsligt strax efteråt kommer chaffisen bak i bussen till mig och jag blir i princip uppskrämd. Tänker - men va fan vill han nu. Slåss? Ja då har han helt plötsligt hittat fler kronor och vill ha tillbaka femman. Då muttrar han något om "det är inte värt det". Jag ger tillbaka femman och han kör iväg. Mycket aggressivt så att flertalet andra passagerare reagerar på hans körstil. Riktigt obehagligt!

Minutrarna tickar iväg på bussen och händelsen börjar smälta in i mig. Jag är inte längre nyvaken utan känner mig rejält upprörd. Jag känner mig så pass upprörd att jag hoppar av bussen långt från min ändstation och går resten av vägen bara för att lugna ner mig.

Jag sitter här nu fortfarande och känner ett stort obehag över att åka bussen flera dagar efteråt. Vad händer nästa gång han och jag möts - ska han då återigen säga något? Tankarna sonderar alla möjliga händelser som kan ske.

Jag gjorde inget fel, och jag befinner mig i en underlägsen situation eftersom jag som passagerare, ifall jag ställer till en scen, knappast har alla bollarna på min sida. Han kan ju slänga av mig, han kan ju ljuga och säga att det var JAG som var hotfull och en massa andra saker som bara ställer till det för mig. Kort sagt: Som passagerare åker man på nåder och kan därför inte stå upp mot chaffisar hur som helst. Och skulle man göra det, så finns ju risken att man om man stöter på honom andra dagar, att han kanske bara kör förbi hållplatsen. Det är i princip helt omöjligt att bevisa att man stod på en hållplats och att en buss missade en. Det har man ju sett och hört talas om hur folk försökt klaga på sånt, men att busschaffisen bara kan hävda att man "inte gick att se" eller något sånt där ord står mot ord.

Det talas ofta numera om hur busschaufförer har en hård och farlig arbetsplats under hot från farliga passagerare med stenkastande svin i Rosengård som skräckexemplet. Hemskt såklart att behöva köra buss där eller plocka upp knarkare och annat skit som är farliga.

Det talas desto mindre om att det långt ifrån alltid är så att det är passagerarna som börjar bråken. Det sitter nämligen en del riktigt vidriga rötägg och kör våra bussar. Rötägg som inte är lämpliga att ens få vistas ute på gatan som gående, än mindre köra fordon. Som snarast borde sitta inspärrade.

Om skånetrafiken har bäst betyg i Sverige, då vill jag inte veta hur jävla illa det är ställt med resten av landets kollektiva transportbolag.

Muhammed Omar bekänner färg ordentligt. Nu syns hans rasistiska och människofientliga politik även för en blind (eller borde). Det står att läsa i "Dagen" att han vill ÖPPET alliera sig med allt från extremvänster till nazister i ett nytt parti kring sitt passionerade judehat. Helt otroligt nog så finns det likasinnade rasister på nätet, som är så förbannat antisemitiska att de t om vill hävda att Omar måste tillhöra en sionistisk konspiration (han är väl inte rumsren nog). Jinge talar alltså om Omar som en judisk agent. Ja ni läste rätt. Man måste ju ställa sig frågan nu, oavsett om man befinner sig till höger eller vänster på det politiska spektrat, om Jinge verkligen inte är antisemit. Annars har man knappast koll på vare sig Jinge eller vad antisemitism är. Det är knappast bara fråga om politiska utspel från oss sionistiska högerspöken längre. Att förneka Jinges antisemitism är ju i klass med att förneka att Jorden är rund.

Det är klassisk antisemitisk propaganda att lägga all skuld och alla fel i världen på judar - dvs tillskriva dem absurda konspiratoriska skulder. Det är faktiskt så absurt att ibland ser man  antisemiter legitimera förintelsen (ja, när de inte försöker ljuga bort att den skedde såklart) eftersom det var något som egentligen var judarnas eget fel - alltså inget som någon annan ska klassas som skyldig för. Det var ju trots allt judarna som dödade Jesus och gav Europa pesten, kommunismen, fattigdomen, den ekonomiska depressionen… de är benägna att göra allt liksom…

Omar verkar ju åtminstone ha koll på sina får som en öppet och nästan helt ärlig antisemit, medans andra antisemiter likt bloggaren Jinge verkar inte ens veta om att han är antisemit utan vidhåller att han "bara är emot staten Israel, dvs antisionist" - som om det skulle framgå av hans blogg - inte - eller ens alltid vara något med distinkt skillnad om man ens accepterar att det var så. På det sättet är en person som bloggaren Jinge representant för något mycket vidrigare och farligare.

Vem vet, Jinge är kanske agent åt Omar… med uppdrag att försköna och förljuga verkligheten när Omar råkar säga lite för ogenomtänkta saker. Hans egen lilla propagandaminister Goebbels. Allt är ju möjligt om man tänker lika "insiktsfullt" som Jinge gör.

Dagen

Jinge

Det finns planer på att bygga över E22an som går rakt igenom Lund. En fullständigt ointressant fråga för alla som inte bor i Lund såklart, men för mig som lundabo är det såklart superintressant. Jag visste inte om att det fanns sådana planer så det är helt nytt för mig.

Jag gillar det skarpt eftersom E22an är som en ful delare av staden. Ett ärr rakt genom allt. Inte nog med det, det skulle frambringa enorma mängder ny landareal där man kan anlägga parker och bostäder. Lund har (och det vet jag extra noga numera sen jag glott en massa i detaljplanerna för staden i samband med studier) svårt att expandera. Man omgärdas i syd av Staffanstorps kommun och kring resten av sk klass-A-jordbruksmark. Sveriges finaste åkrar helt enkelt. Och expansion i nordlig riktning är även problematiskt eftersom man börjar komma väldigt långt från centrum. Att expandera staden är därför problematiskt, och med tanke på behoven Lund har kring nya bostäder är den här vunna landarealen guld värd. 

Jag skulle t om tro att bygget av en tunnel skulle betala sig själv rätt fort eftersom markarealen ju ska säljas till byggfirmor. Med tanke på tomtpriset i Lund skulle tunneln alltså snabbt betala sig själv. Bara vinst alltså.

Självklart ska vi satsa kommunala resurser på det. Lund är Sveriges mest framtidsoptimistiska stad iom ESSprojektet. Det gäller att rida på vågen och inte hoppa av.

Låt oss först konstatera en sak innan vi diskuterar något mer. När någon förgriper sig på ett barn är det hemskt. Sen är det dags att diskutera alla de brasklappar man måste diskutera om man vill föreställa sansad i frågan. Vad är barn, när är det frivilligt, vem eller vad avgör vad…

Vad är "ett barn"? Det är en juridisk term. Folk under 15 år får inte ha sex med folk över 15 år. Men de får dock ha det med varandra! Är egentligen denna 15årsgräns något som definierar en händelse? En psykisk mognad? Nej självklart inte, man mognar individuellt, det finns 15åringar som är betydligt mer mogna än vissa 20åringar och så finns det 15åringar som är som 10åringar mentalt. Man kan därför bara precis hävda att 15årsgränsen är en juridisk teknisk gräns. En gräns som definierar något generaliserat. Rimligen bör man då också vara flexibel kring den kan tyckas. Om en 17åring har sex med en 14åring - och båda parter är överens - är det då mer än ett brott rent tekniskt? Självklart inte - brottet bör egentligen först uppstå när ovilja, manipulation eller utnyttjande är en faktor - egalt åldern. Allt annat är förmynderi, orättvisa och förtryck.

Barn och ungdomar har en sexualitet - lets face it all you grownups with lousy memory. Man (och nu generaliserar jag såklart) är nyfiken på sex lååångt innan man fyller 15 och inget dramatiskt sker den dagen som gör att man är mer redo för det i praktiken än man kanske var året innan. Ändå är det så att man klassas som ett barn - och barn får inte nämnas i samma andetag som sex - inte ens om det bara rör barnen själva utan att någon vuxen är inblandad. Det här stör mig. Rejält. Framförallt idag är det absurt när kidsen springer på porr på nätet i samma stund som de surfar första ggn. Och nej, man lider inte av att se våta muttor och styva kukar bara för att man är 9 år gammal - utan det är jäääätteintressant. Alltså kan vi enkelt avliva myten om det asexuella barnet - för det existerar inte mer än i Astrid Lindgrens värld där Birk kallar Ronja för "Söstra min" med en präktighet så torr att dammet lägger sig på TV-rutan - medans alla fortfarande funderar över hur märkligt det måste ha varit för skådisarna att ligga där nakna i sommagräset. Jag vet ju vad jag hade tänkt på om jag hade varit 10 år och legat brevid en naken tjej i samma ålder - inte är det "söstra min" som är frasen som först dyker upp. Nej det är snarare - "oh jag skulle vilja se mer av det hon har mellan benen" … Joo, så funkar vi faktiskt. Det är först när vi kryper ner mot riktigt unga år, under 7 år som man fortfarande oftast är så oskyldig som Astrid vill få oss att tro att vi är tills vi fyller 20 - för då är vi av rent biologiska skäl asexuella, både av kognitiva skäl, men framförallt av hormoniella. Men framåt 10årsåldern så börjar hormonerna sätta fart och genast öppnar sig en ny värld tankemässigt.

Pedofili är INTE det samma som ett övergrepp på något barn - det är en sexuell läggning som samhället och vetenskapen inte riktigt kan få grepp om huruvida den är en sjukdom, defekt eller fullständigt naturlig och det snarare är sociala normer som får oss att reagera mot den. Tro inget annat - inget är självklart hur "sjuka i huvudet" du än tycker pedofiler är. Folk blir extremt rabiata och beskyddande när det handlar om barn och alla förmågor att tänka klart upphör att existera. Man kan därför säga en sak med säkerhet: Pedofili, bara ordet i sig, väcker i princip patologiska beteenden hos folk. Så rabiata att de tex inte ens gör skillnad på en pedofil som blir sexuellt upphetsad av barn och en som verkligen förgriper sig på barn. Jag skulle tro att merparten av alla pedofiler faktiskt inte vill förgripa sig på barn och heller inte gör det någonsin i livet utan kuvar ev känslor. När man läser den här bloggen av en som berättar om hur det är att bli sexuellt upphetsad av barn är det iaf det intrycket man får. Den bloggen är förövrigt mycket matnyttig att läsa - för den ger inte bara en intressant inblick i hur en pedofil känner och resonerar - den ger en skrämmande inblick i hur folk beter sig gentemot pedofiler. Folk stänger av alla kognitiva funktioner utom aggression - så är det bara.

Den "verklige" pedofilen. Det finns ju tyvärr den där kategorin pedofiler som inte bara blir upphetsade av barn, de agerar också ut dessa känslor på ett sätt som gör att en del barn troligen far illa. Här ska jag då vara lite provokativ: Jag tror inte alla far illa dock och jag tror också att en hel del av dem som far illa gör så för att samhället runt om dem bygger upp en så enorm demonisering av pedofiler och övergreppet och "ojande" av händelsen att det inte bara förstärker problemen hos barnet som varit med om det, det kan nog i en hel del fall skapa problemet. Utan att förringa folks lidanden som råkat ut för saker nu, men det är rätt välkänt att ibland lider inte folk av ett "problem" förrän någon antytt att de borde det, både direkt, men framförallt indirekt. Åhjo, självklart finns det demoner där ute som verkligen skoningslöst har utnyttjat barn - men det finns MÅNGA aspekter att ta hänsyn till.

Avsaknad av perspektiv. Om helvetet på jorden personifieras av någon som tänker sexuella tankar om barn, likt bloggaren jag länkade till - vilka känslor och definitioner finns då kvar att agera ut kring dem som faktiskt förgripit sig på samma skoningslösa sätt som vilka våldtäktsmän som helst. De som tveklöst gjort någon annan illa? Om bloggaren Alex är det värsta som finns, inte värdigt att leva likt en del kommentarer på bloggen säger, vad ska vi då göra med de pedofiler som skadar barn? Tortera dem? Tortera deras föräldrar? Begå folkmord på hela deras släkt? Kom igen nu - det börjar bli absurt eller hur? Folk är så snabba att sätta pedofilen, oavsett hur han än är, längst ut på en linje av otrevligheter - så att man därmed förringar de som verkligen lidit av övergrepp. Folk tänker helt enkelt inte efter. Folk tuggar fradga och skruvar upp volymen till max direkt. Och sen, om det nu är så att pedofili är något man inte kan hjälpa, om det är en defekt eller en sjukdom eller t om helt naturligt, hur inhumant är det då inte att ropa efter död och tortyr kring dessa faktiskt kliniskt sjuka eller faktiskt helt friska individer som bara råkar ha den här driften? Jag kan förstå om man ropar efter infängslande eller psykisk vård - t om livstid sådan - för man vill inte ha dem på gatorna - jag kan t om förstå önskan om kemisk kastrering, även om jag inte håller med - men när man ropar efter blod, lidande och död, då är det snarare man själv som är den verkligt farlige och sjuke personen i diskussionen och ingen annan.

Och i den här soppan - där rabiata känslor och oförmågan att tänka rationellt, logiskt, eller vettigt är ett faktum. Där folk blir så otroligt mordiska, där tycker faktiskt helt seriöst en rad människor att det är en jättebra idé att hänga ut pedofilerna offentligt, även efter ett avtjänat straff. För att "skydda" folk så att det inte sker igen. Åhjo, jag förstår varför man tänker så, det är en del av en fullständigt naturlig reaktion där man faktiskt med en stor portion rationellt resonemang kan legitimera det hela med att det tveklöst är så att det KAN vara bra att kunna varna sina barn från att gå med just den där herren som bor i trapphuset 6B med hem på kaka och saft. Jag förstår. Men snälla nån, det här är ju inte hela problemet liksom. Nej för nu helt plötsligt så ska en pedofil, oavsett vilken sorts pedofil vi än talar om, vi kan tala om en 17årig tjej som hade sex med en 14årig kille nu faktiskt hamna på en lista där hon - för resten av sitt liv - ska leva under hot från folk som tänker endimensionellt.

För där har vi då den andra aspekten av det hela - den här sortens listor tjänar mer att hjälpa mycket farliga och aggressiva människor att kunna leta reda på, trakassera, mobba, misshandla och faktiskt även lyncha "de där äckliga och farliga pedofilerna". Dvs vi får ett samhälle där pedofiler, oavsett om de våldtagit 100 spädbarn eller bara haft 10 barnporrbilder i datorn som de skamset tankat ner, ska utsättas för helt horribla stenåldersmässiga rättviseprinciper där allt är svartvitt och straffen totalt godtyckliga. För att inte glömma bort att en hel del personer döms i pedofilliknande brott som faktiskt är helt oskyldiga. Tänka sig va - oskyldiga döms hela tiden även i Svedala.

Är det okej att en endaste oskyldigt anklagad och dömd människa ska råka ut för sånt här skit - enkom för att det finns en massa mycket labila och blodtörstande individer där ute som vill kunna leva ut lite kuvad aggression? Knappast. Så resonerar iaf inte en människa som har moral i kroppen. Listor över pedofiler har inget praktiskt värde. Ingen skyddande funktion av barn som inte alla ggr uppvägs av de negativa konsekvenser de leder till för fullständigt oskyldiga individer.

Jag har diskuterat det här med "känslan av rättvisa" innan - det här är ett exempel på när känslan av rättvisa berör något där folk verkligen nästan aldrig kan tänka objektivt och där känslan av rättvisa därför måste avgöras mycket kliniskt och objektivt av tredje part eftersom pöbeln verkligen inte kan hantera detta vettigt utan att en massa oskyldiga kommer få lida - betydligt fler än de som kommer lida av att det bor en odefinierad och anonym pedofil i ens område.

Så, det här danska förslaget, det kan mycket väl ses som ett klockrent exempel på att folk slutar tänka logiskt och vettigt i sådana här frågor. Ett perfekt exempel på total hjärnhärdsmälta. Att man öht ens tänker ut en sådan här idé är symptomatiskt av problemets natur nämligen att fullständigt vansinne tar över alla tankegångar hos vissa. Uppdatering: Även i Sverige finns det idioter som "upplyser" andra.

Att vi öht haft preskriptionstid för brott är för mig i stort helt obegripligt. Varför är någon helt plötsligt oskyldig efter 25 år? Nej det stinker av praktiskt tänkande. Det pragmatiska kring pappersexercis har tydligen helt fått gå före alla former av rättvisa och empati för brottsoffer. Usch så jobbigt att behöva ha en massa brottsfall i pärmarna. Vi dricker hellre kaffe än anställer en extra arkivarie.

25 år - det är tiden som gällt för tex mord i vårat land. Göm dig i 25 år och du kommer undan straffet. Det är lång tid javisst. Men det är långt ifrån en orimlig tid att gömma sig. Det är nämligen en ändlig tid, en tid man kan se slutet på som brottsling, en tid man kan hålla ut - sen är man fri oavsett vad man gjort.

Jag undrar hur anhöriga till alla mordoffer i landet har känt det kring detta? Uppenbarligen är det iaf så att förespråkare av preskribering av brott aldrig själva kan ha råkat ut för något oförrätt mot dem. Juridik ska inte bara vara pragmatiskt och "objektivt" - det ska alltid vara empatiskt och agera efter brottsoffrens önskan - annars tappar det sin legitimitet. Folk som inte förstår det förstår inte hur samhället är uppbyggt kring tysta överenskommelser mellan olika individer.

Orsakverkan nämner att det är den europeiska donationsdagen. Så gör som han säger, in och registrera dig, du behöver inte dina organ när du är död, det kanske någon annan kanske gör. Det här med "donation till forskning" är ju lite speciellt, det får ju sägas gälla de som inte har anhöriga som är intresserade av att begrava något.

Men resten av kroppen då efter en donation? Ja den behöver ingen annan utom möjligen dina anhöriga.

Jag är ateist och naturalist. Jag har ingen som helst tro på något efterliv. Inget utom möjligen det att man blir kvar i folks minnen ett tag. Jag har därmed ingen som helst tro på att min kropp, efter att jag är död, är till någon nytta för mig eller att något som händer med den påverkar mig.

Fast samtidigt är jag också medveten om att en begravning inte är till för mig, utan är till för de anhöriga - alltså om jag inte är ovän med min familj så finns det ingen anledning att inte bli begravd precis som de vill. Deras vilja är min i döden så att säga.

Jag förstår mig inte på ateister som har passionerade åsikter om religiösa handlingar som de inte märker av. Som när ateister kallar dop för en kränkning osv. Så länge du inte ens minns handlingen eller har något fysiskt men av det - hur fan kan man då kalla det en kränkning? Man kan nästan tro att vissa ateister tror att det händer något som påverkar dem vid ett dop. Att de är troende på att den religiösa handlingens metafysiska aspekter defakto påverkar dig så som den kristne tror. Detta är inte ett ateistiskt sätt att resonera - detta är ett satanistiskt/djävulsdyrkarmässigt - där man inte tror den kristna gudens existens, utan snarare ogillar den. Människor som resonerar så skulle oavsett motiv få känna på vad en riktig kränkning är.

På samma sätt kan jag inte förstå hur ateister kan ha passionerade själviska åsikter om sin begravning och döda kropp. Vad har det för betydelse för mig som ateist - riktig sådan och inte satanist/djävulsdyrkare - om jag blir begravd i en kyrkogård? Vad har det för betydelse om jag blir kremerad, styckad eller begravd hel eller får genomgå veckor av superreligiösa handlingar mot min lekamen? Jag har liksom ingen tro som kan bli kränkt av detta. Min ateism gör mig om något fullständigt likgiltig inför detta.

Det är ju inte jag som på något sätt lider av en sådan handling. Jag är död. Ibland tror jag att en del ateister inte är så naturalistiskt lagda som de ger sken av - eftersom de har så starka åsikter om vad som ska hända dem vid en begravning - att de har en metafysisk tro helt enkelt. Är man ateist och humanist överlåter man rimligen det beslutet till de anhöriga - det är deras vilja och känslor som är det viktiga. Det är de som ska bli nöjda och ingen annan.

Jag har bloggat om krockande friheter innan och kring religionsfrihetens avarter finns det mycket att säga om detta. Heltäckande slöjor, hijab, nikab och burqa - är det kompatibelt med ett liberalt tänkande? Så här säger Koranen om det hela:

"O Prophet! Tell your wives and daughters and the women of the believers to draw their cloaks (jalabib) close round them (when they go abroad)…" (33:59)

"And tell the believing women to lower their gaze and be modest, and to display of their adornment only that which is apparent, and to draw their veils over their bosoms…"(24:31) "

Det är en mycket komplex fråga än vad många vill ha det till. Vi har nämligen följande saker som står i strid med varandra: Dels har vi friheten att få utöva sin religion så som man själv vill, få bära de kläder man själv vill, en till synes okränkbar rättighet i ett fritt och liberalt samhälle.

Men så har vi det andra faktumet, att i fallet med Islam och slöjan så sker det en tveklös indoktrinering i detta och det är något som fungerar som ägandemarkering av kvinnan OCH som förtryck av just hennes friheter. Det är alltså inte alls frågan om vilket frivilligt beslut som helst vad än kvinnorna ibland försöker hävda i media. Det ÄR en patriarkal förtryckarsymbol och att påstå annat är att antingen vara okunnig, blind eller bara indoktrinerad. Det har ingen som helst betydelse att de muslimska kvinnorna och männen fostras i att slöjan legitimeras i koranen/haditherna - dess syfte förklaras ju faktiskt av religionens läror själv som just patriarkalt och manschauvinistiskt. Hade det bara varit en religiös dogm - Allah vill detta - utan motivering - då hade det ju inte varit lika lätt att argumentera mot det ur en liberal synvinkel. Nu är det istället - Allah vill detta - för att kvinnan är männens ägodel. Fortfarande lite dogmatiskt, men syftet är klargjort.

Allah also said "Men are the protectors and maintainers of women, because Allâh has made one of them to excel the other, and because they spend (to support them) from their means. Therefore the righteous women are devoutly obedient (to Allâh and to their husbands), and guard in the husband’s absence what Allâh orders them to guard (e.g. their chastity, their husband’s property, etc.). As to those women on whose part you see ill­conduct, admonish them (first), (next), refuse to share their beds, (and last) beat them (lightly, if it is useful), but if they return to obedience, seek not against them means (of annoyance). Surely, Allâh is Ever Most High, Most Great. " [an-nisaa:34]

Det är lite som att en kvinna kommer till jobb/skola med fotboja från maken och säger att hon gör så frivilligt. Det känns som det kvittar, något är fel, en svag frihet står i konflikt med en viktigare frihet.

Kom också alltid ihåg alla ni som andas sekulär luft: Det är SJÄLVKLART så att allt det här är frågan om människors ord till varandra - inga gudar finns med i bilden - och människorna som skrev allt detta är MÄN från stamsamhällen i mellanöstern. Patriarkala stamsamhällen. Det finns inget som helst utrymme för jämlikhet då mer än ytterst marginaliserat. Muslimer som hävdar motsatsen är antingen hopplöst okunniga om sin egen religion eller så förstår de inte att sättandet av kvinnan på en piedestal i vissa koranverser inte utraderar det faktum att man sen kräver hennes lydnad i andra. Men såklart, att tänka objektivt och vetenskapligt kring vad Islam är kan man ju bara göra som ateist. Därför får man bemöta det hela även från en teologisk synvinkel för att muslimerna ska kunna ta det till sig.

Notera nu att det tex i haditherna faktiskt finns verser som säger att man inte ska bära heltäckande, så muslimer sin åberopar heltäckande kan sin religion tämligen uselt. Händer och ansikte ska inte täckas.

"Ayesha (r) reported that Asma’ the daughter of Abu Bakr (r) came to the Messenger of Allah (s) while wearing thin clothing. He approached her and said: ‘O Asma’! When a girl reaches the menstrual age, it is not proper that anything should remain exposed except this and this. He pointed to the face and hands." [Abu Dawud]

Fortfarande religiöst förtryck av kvinnan, men hijab och burqa är inte halal (tillåtet), det är därför istället snarare faktiskt haram (förbjudet) eftersom ämnet är avhandlat och redogjort. Nu är det ju så att en diskussion om tolkningen av syftet såklart kan göras. Att säga förtryck är helt korrekt, men nyanserna är många. Bland annat så är det uppenbart att mycket även handlar om att alla män är hysteriskt kåta våldtäktsmonster som kvinnor och barn måste skyddas från. Men det märkliga är att det är i princip kvinnan som ska straffas för det. Det är kvinnan vi ska klä på för att mannen inte ska våldta henne. Inte mannen som ska LÄRA sig att inte våldta. En otroligt hemsk mansgrissyn på rättvisa.

Våldtas hon, och det är bevisat får mannen piskrapp, men sedan ska kvinnan giftas bort med honom. Så kul för flickan! Våldta någon men gift dig sen så det blir okej, och eftersom du kan ta massor av hustrur kan du hålla på så i all evighet.

Syftet med detta har ju att göra med arkaiska värderingar kring äktenskapet som räddare av allt. Problemet är att det finns miljontals som fortfarande tror på dessa värderingar som dessa nedan. Problemet är att vi inte lever i medeltiden längre och idag anser allt fler att påtvingade giftemål ALLTID är universellt fel.

Appropå det här med rättskyddet som kvinnor har i Islam…

"And those who launch a charge against chaste women, and produce not four witnesses (to support their allegations)- Flog them with eighty stripes; and reject their evidence ever after: for such men are wicked transgressors" (Quran 24:4)

Ja så rättssäkert då förövrigt - fyra vittnen. Mannen och hans tre polare och det straffet för anklagelsen (och allt som ligger bakom konflikten!) sker aldrig.

Det finns hemska arkaiska citat att hämta från gamla testamentet också. Javisst. Skillnaden är att det inte är lika många i världen som följer dessa citat lika ordagrant som det finns muslimer som följer koranen ordagrant. Oavsett vad - två fel gör aldrig ett rätt. Jag vill inte se vare sig gammeltestamentliga eller muslimska fundamentalistiska värderingar styra över folk eftersom det är frågan om negativa friheter. Friheten att förtrycka inte bara sig själv, utan tveklöst friheten att kuva andra.

Jag vill inte förbjuda religioner, det går totalt mot mina värderingar, men jag vill utbilda bort dem för de är produkter av gamla tider och gamla samhällen och hör inte hemma i nutidens humanistiska och demokratiska miljö.

Jag vet inte hur man ska förhålla sig till när någon kommer till jobb eller skola bärande en hel slöja. Det är tveklöst inget bra med det, men samtidigt kan ett förbud mycket möjligt göra skada för individen som gör det. Vem vet vad som händer stackaren om hon kommer hem och berättar att hon inte fick bära slöjan - det är ju inte så att någon från en familj som bär hijab då kommer säga "ja men då kommer jag in på jobbet imorgon utan". Nej då kommer de troligen inte komma alls istället och vi får ännu mer problem med segregation.

Jag gillar såklart inte eftergiftslösningen heller. Att ge efter för att någon lever under förtryck i rädsla för att skada dem mer känns riktigt illa (ja alltså inte i eftergift för att de säger sig tro på detta, sånt PK-trams lever jag inte efter) - det finns helt enkelt ingen bra lösning alls på detta alls.

Det är inte mycket som är bättre i USA än i Sverige (vad än vissa liberala kollegor tror - fast små undantag finns såklart även i de mörkaste hålor - framförallt kring synen på utbildning). Här nedan är ett exempel på vilket jävla bakåtsträvande land det är. Något som är vanligare än de positiva sidorna.

But I’m making an unpopular decision. According to the results of a national survey released last month, 71 percent of Americans said it’s better for a woman to change her surname to her husband’s after marriage. Only a mere 29 percent disagreed. What’s even more shocking is that nearly half of the respondents supported the idea of government regulation requiring name change.

Källa.Tvinga kvinnan att ta mannens efternamn alltså. Omkring 50% anser detta i det "fria" landet USA. Att det öht fanns en enda person som tyckte det ens i de mest konservativa kretsarna trodde jag inte i min naivitet som sann liberal bland en massa plånboksliberaler. Även om man kan applicera en hel del källkritik på siffrorna ovan så är ändå allt över 0% skrämmande högt.